Bara tre timmar...!?

En gång för länge sedan tog jag med en av mina söner, Andres, då bara 6 år, till en lekpark här i närheten. Han såg fram emot den här dagen och han ville naturligtvis stanna där så länge som möjligt. Han hade precis börjat intressera sig för det här med tid och när vi kom dit så frågade han mig hur länge, som vi skulle stanna där.

Släpp loss..

Av tradition och av gammal hävd så brukar den del av träningen, som syftar till att förbättra de rent fysiska egenskaperna, struktureras upp i olika delmoment. Vi tränar styrka, vi tränar rörlighet, vi tränar teknik, vi tränar kondition och så vidare vid sidan av den direkta träningen i den idrottsgren, som vi har valt. Detta är en del av träningen som ofta tar mycket tid och energi. Av många upplevs denna del av träningen också som tråkig och som ett nödvändigt ont.  

Vi försöker tvinga kroppen till bättre prestationer genom långvarigt och hårt kroppsarbete. ”Det finns inga genvägar – det är hård träning som gäller...” brukar det heta. Det är svett, smärta, plågor... – och olust – som skall göra susen.

Ingenting kan dock vara mer felaktigt.

Eldvakt.

De flesta svenska män har en speciell relation till ordet "eldvakt".

Kanske har även Du suttit mitt i "vargatimmen" på ett par vedklossar bredvid den glödheta kaminen, med ögonen svidande av både trötthet och rök och tagit Ditt eldvaktspass, medan Dina lumparkompisar tryggt snarkade vidare i 20-mannatältet någonstans i Sverige.

Du hade ett ansvar under den timmen - att hålla liv i elden.

Ett litet ljus i vintermörkret....?

I min barndom brukade jag följa med min far ut i skog och mark. Vad vi syssslade med under våra många och långa turer var egentligen inte så märkvärdigt. I sken av att leta efter bär och svamp eller för att pröva fiskelyckan, så njöt vi kanske mest av att vara borta en stund från vardagen och av det otvungna umgänget far och son emellan.

Livet kändes litet lättare under dessa turer. Skogen, bergen och vidderna gjorde att bekymmer och mödor tonade bort och försvann i takt med att det vanliga skärmades av. De enda bekymmer som tycktes existera reducerades till var fötterna skulle placeras och hur vi skulle hitta vägen. Allt annat förvandlades från problem till en värld fylld av möjligheter.

Under en av dessa turer blev vi ordentligt sena. Det blev först kväll och sedan natt. Mörkret i skogen gjorde det svårt att hitta vägen. 

Lek fram toppformen!

För den som känner sig ur form, trött och orkeslös, så är det sällan som mer och intensivare träning är det bästa och rätta  receptet. Att känna sig "ur form" och orkeslös är, för en normalfrisk människa, i första hand en subjektiv KÄNSLA. Precis som känslan av att "vara i form". Först i andra hand är det en fråga om Din faktiska fysiska förmåga.

Sköna söndag...vart tog du vägen?

Min relation till söndagar i allmänhet och till begreppet söndag i synnerhet har förändrats genom åren. Från barnaårens otålighet i söndagslunken med besök hos mostrar och söndagsluncher, genom ungdomsårens om möjligt ännu större otålighet och slöa leda och fram genom vuxenlivets förhoppningar om vila och rekreation. 

Söndag - ordet väcker känslor inombords. Och skapar bilder. Av lugn.

Välkommen till.....paradiset...?

Häromdagen samtalade jag med en god vän. Vi kom att tala om vad vi ansåg skulle kunna definieras som ett paradis på jorden.

Min gode vän menade att det inte finns något som enhetligt skulle kunna kallas för ett "paradis". Om han ändå skulle välja ut något, så skulle det i så fall vara en plats där det råder omväxling, en plats där intrycken förändras och aldrig tillåts att skapa tristess och långtråkighet. Han berättade en historia för mig.