Kanske hör Du också till dem som har fått det slängt litet i ansiktet - "sitt inte där och dagdröm, se till att få ändan ur vagnen istället.."
Kanske hör Du till dem som ser på dagdrömmandet med litet skam i sinnet och ivrigt hävdar att "det är inget som jag sysslar med..."
Men är dagdrömmeriet verkligen något som man bör se ner på, något som "de riktigt framgångsrika" aldrig nedlåter sig till? Eller kan det rent av vara en tillgång, något som kan berika vardagen och livet? Kan det måhända rent av vara en nödvändighet - för att överhuvudtaget få något gjort?
Mitt tips inför nyåret är faktiskt att lägga bort alla tomma nyårslöften och istället ägna nyårsdagen åt att drömma om det liv, som Du helst av allt skulle vilja leva.