RAPPORT FRÅN LIVET I DEN SPANSKA KARANTÄNEN.

Dag 1 (14)… (Söndag 29-03-2020) 

Hår, skägg och naglar växer. Ledan likaså. För att nu inte tala om denna önskan, denna längtan UT. Ut i friheten, till en stilla stund vid havet, en upplevelserik vandring bland bergen, en söndagsrunda med bilen.

Dagdrömmarna frodas. Lyckligtvis. De ger åtminstone en möjlighet att, för en stund, njuta av annat…och att, för några korta stunder, om än på låtsas, smaka frihetens sötma.

Liv levs även här med andra ord. Jag är vid liv. Jag är dessutom full av liv…inombords. Så ock mina nära och kära. Vi är alla friska och, åtminstone ännu, vid våra sinnens fulla bruk…

Karantänen fortsätter. Igår fick vi besked om att restriktionerna skärps. Svångremmen dras åt ännu ett snäpp. Spanien stängs ner. Ingen ska arbeta annat än de som är essentiella för att samhällsfunktionerna ska fungera. Det vill säga sjukhuspersonal, polis, militär, administrativ personal inom förvaltningen och så förstås politiker. Affärer stängs förutom matvaruaffärer och apotek. Trafiken, både av fordon och fotgängare, på vägar, gator och torg ska minskas så att vardagen blir lika stilla som en slö söndag.

Vi andra får hålla oss hemmavid i ytterligare två veckor. Minst.

Så är det bestämt. 

Bara att rätta in sig i ledet.

Fest har vi däremot varje kväll. Klockan tjugo sätter den igång. Det då applådåskorna ekar mellan husväggarna och både folk och fän tittar ut från fönster, balkonger och trädgårdar. Just där jag bor finns det dessutom en granne som bjuder på musik. Två låtar, den första är alltid Resitiré, en spansk sång som berättar att vad som än händer så står jag emot. Den andra varierar från den spanska nationalhymnen till…ja, vad som helst som får dansen och sången att sjuda av hopp och förtröstan i hemmen. När sången tystnat hörs grannarna önska varandra en god natt och ett hopp om att ses samma tid imorgon igen. Säga vad man vill om det här tilltaget, men bortom alla tvivel bryts isolationen för några korta minuter. 

Sannerligen, i dessa tider, ett välkommet avbrott i tristessen.

Ljuspunkter finns. När jag gick igenom statistiken för antalet nya smittade från en dag till nästa, så fann jag att kurvan faktiskt under de senaste dagarna verkar plana ut åtminstone här i Andalusien. Från att i början av veckan legat strax över en 20 procentig ökning dag för dag, så har den sakta sjunkit och låg idag på ”bara” 9,5 procent. Förmodligen finns det hopp i alla fall. Antalet friskförklarade ökar ständigt. 

Från att från början varit en av de hårdast drabbade regionerna i Spanien, är Andalusien nu en av de minst drabbade regionerna sett till antalet bekräftat smittade per 100.000 invånare. Här ligger den siffran nu på 55 bekräftat smittade per 100.000 invånare. Huruvida den siffran antyder en minskad risk att smittas, låter jag däremot vara osagt. Antalet obekräftat smittade är förmodligen mycket större.

Andra ljuspunkter finns också.

Från att ha varit mycket regn under två veckor lyser idag solen från en molnfri himmel. Värmen stiger. Både utomhus och i människors hjärtan. 

Inte minst i mitt.

Vi hörs i morrn.

Björn