I min förra krönika skrev jag om hur placebo och förväntan kan påverka din prestationsförmåga åt det positiva hållet, Lurad att prestera bättre. Inom idrotten är de allra flesta positivt inställda till det mesta som är nytt med hoppet om att det ska kunna tillföra något som förbättrar deras prestation. Med den kunskap som finns kring placebo och förväntanseffekten så är det troligen inte helt fel. Där finns dock tyvärr en negativ sida av det hela, i princip motsatsen till placebo: nocebo. 
Nocebo handlar om att du upplever negativa effekter och känslor av samma orsak som du kan uppleva positiva förändringar av placebo och effekten är i princip lika potent (1). Det här är också viktigt att känna till inom träning och hälsa eftersom det idag sprids mycket rädsla via media, framför allt sociala media.
Det finns en fin gräns mellan ”bra att veta” och för mycket information Idag formligen dränks vi i information kring träning, kost och hälsa, och det finns tyvärr inget filter som sorterar bort den värdelösa eller grovt överdrivna informationen mot det som verkligen är bra att veta. Det finns inte heller någon form av prioriteringssystem eller ranking där den information som verkligen är viktig, den som ger dig mest tillbaka i form av resultat eller välmående, lyfts fram och betonas medan andra småsaker som mest är ”bra att veta” tonas ner. Istället kommer nästan allting i samma volym och med samma intensitet och det är upp till individen att försöka sortera och prioritera vilket ofta blir ett övermäktigt jobb. 
Så om du ger friska och smärtfria människor en bild av deras ryggar så kommer du att ge väldigt många personer information om ”ett problem” som de tidigare inte visste om att de hade.
I den här världen stortrivs information som målar upp stora skräckscenarion. En rubrik som innehåller ord och fraser likt ”akta dig för”, ”se upp med”, ”du kan inte” eller ”varning” fångar mycket lättare vår uppmärksamhet än ofta mer rimliga rubriker. Allt för ofta målas det upp en bild som säger att du som nybörjare bör vara rädd för att springa, cykla, hoppa, lyfta saker på gymmet med mera och om du inte är redo enligt något påhittat test så får du inte börja träna.
Konsekvensen blir att även småsaker, som egentligen är både ovanliga och ganska oviktiga får en stor rubrik och helt plötsligt har det blivit ett ”problem” som måste åtgärdas. Personen tror att det är något som måste lösas innan hen verkligen börjar träna annars kommer hen att få problem. Vi har perfekta förutsättningar för en noceboeffekt.
Nocebo och försämrad prestation 
Det finns ganska få studier överlag på nocebo vilket kan förklaras med att det ofta är svårt att få ett etiskt godkännande för att testa något som du förväntar dig ska leda till en smärta/problem eller nedsatt prestationsförmåga. 
Särskilt studier där effekterna kan bli mer långvariga är svåra att få ett godkännande på men ibland går det att undersöka en mer akut negativ effekt som troligen inte påverkar folk på längre sikt vilket kan bli godkänt. Till exempel kan du i ett träningssammanhang testa hur en persons prestationsförmåga påverkas om du ger dem en dryck eller ett piller som du säger kommer försämra deras prestation tillfälligt, fast i själva verket ger du dem en placebo. De här enklare studierna finns det några få av och de visar på att om du tror att du får i dig något som är dåligt för din prestation så kommer du troligen också att prestera sämre (6, 7, 9). 
Frågan är då vad som händer om du intalar ett antal personer att de behöver något visst för att prestera på topp och sen får de inte det? Här kan jag mycket väl tänka mig att något som från början kanske gett en placeboeffekt och lite förbättrad prestation efterhand mest blivit något som behöver vara med för att prestera på en normal nivå. Idrottaren har tappat tron på sin egna förmåga och är nu beroende av något yttre som om de försvinner kan ge en noceboeffekt. 
Ingen är perfekt men det betyder inte att vi behöver fixas
Idag säljs det också väldigt många olika former av ”screenings” där du kan betala någon för att undersöka hur ”funktionellt” du rör på dig. De här testerna är vanliga inom fitnessvärlden och de finns även inom många idrotter och de marknadsför ofta ganska hårt som lösningen på många problem.
När du är klar med ett sådant test får du oftast tillbaka en lista på saker som är ”fel” på dig, likt att du är sned i ryggen, har en roterad höft, svaga bålmuskler, stela axlar, felaktigt löpsteg och så vidare. Listan blir lätt ganska lång och allt som oftast är det saker som du tidigare inte visste om och har du riktig otur får du också veta flera saker som du inte kan göra något åt, så som att du till exempel har ett ben som är kortare än ett annat, din rygg är sned eller att du kanske har ”förslitningar” i någon led.  
Problemet är att de här verktygen aldrig har visat sig ha någon egentlig nytta, de kan inte förutsäga din prestationsförmåga eller din risk för att åka på en skada. De flesta är inte ens undersökta vetenskapligt och de som är det har visat sig vara ganska meningslösa rent praktiskt (2). Vi är alla mer eller mindre sneda och osymmetriska när vi rör på oss men trots det har de flesta av oss sällan smärta (3). Men ändå kommer de här testen att ge dig flera nya saker som du nu behöver fundera kring och som du fått höra antingen begränsar dig eller ökar din risk för skada. 
Det finns inga studier på hur den här informationen påverkar motionärer och deras eventuella skaderisk men inom sjukvården har man kunnat se att om du placerar patienter i ”högrisk”-grupper eller liknande så upplever de ofta en ökad stress och risken för fler eller förvärrade besvär ökar (8). 
Ryggsmärta är något som ofta förekommer i befolkningen och många vill ofta få en röntgen eller magnetkameraundersökning så fort de kommer till doktorn. Problemet här är att väldigt många människor går runt med ”skador” på sina ryggar utan att ha smärta. Tar du personer i 40-årsåldern så kommer hälften att ha minst en buktande disk och en tredjedel att ha diskbråck utan att det ger någon smärta (4). 
Så om du ger friska och smärtfria människor en bild av deras ryggar så kommer du att ge väldigt många personer information om ”ett problem” som de tidigare inte visste om att de hade, och som de inte har någon nytta av att känna till då det bara kommer att öka deras rädsla för smärta/skada. Den här typen av fynd är inte unika för ryggen utan gäller alla delar av kroppen som är undersökta (5) och är orsaken till varför din doktor, eller eventuellt kanske din fysioterapeut, ska avgöra om du behöver en röntgen. Inte du. 
Summering
Noceboeffekten är precis lika verklig som placebo. Precis som att tron om att något kommer hjälpa dig bli bättre ofta kan göra just det så kan tron om att något kommer göra dig sämre att också försämra din prestation. Om du låter någon övertyga dig om att du har något problem som du måste behandla eller träna bort för att det inte ska ge dig besvär i framtiden så kommer du mer troligen att få problem om du sedan inte ger dig själv den behandlingen eller utför träningen. 
Inom sjukvården arbetar man idag med målet att patienten ska få full insikt i sin egen problematik men vissa forskare har lyft frågan hur etiskt rätt det alltid är att ge patienten ärlig information om man då riskerar en ökad noceboeffekt (10)? Det är kanske inte alltid bra att få ett ärligt svar över hur ens möjligheter ser ut eller vad en röntgen visat? Inom sjukvården använder som tur är oftast screeningverktyg där man bedömer att fördelarna överväger riskerna. Där en eventuell diagnos eller information om att man är i risk överväger fördelarna med att inte veta. 
När det gäller friskvård och träning finns det som jag redan nämnt inte alls lika bra evidens. Det innebär inte att screening per definition behöver vara värdelöst. Det betyder istället att du behöver fundera ett par gånger på vad du förväntar dig att få ut för information samt också att du i förväg tar reda på vilken typ av information du troligen kommer att få, är den tillförlitlig och användbar? 
Jacob Gudiol
Referenser: