Själv tillhör jag den generation, som en gång var förpliktigad att genomföra militärtjänsten. Jag har med andra ord gjort "lumpen" och fått lära mig att hantera dödliga vapen.
Min vapeninstruktör hette "Löjtnant Persson" och jag minns än idag den första lektionen. Den handlade uteslutande om en enda sak. Att lära sig att göra "patron ur".
För er som inte är bevandrade i terminologin, så kan jag berätta att uttrycket "gör patron ur" används för att ge order om att vapnet tillfälligtvis skall göras obrukbart efter användning. Ammunitionen plockas ur och en vital del plockas bort för att vapnet inte skall fungera.
Jag minns än idag skillnaden mellan att hålla i ett vapen som var färdigställt för att avlossas och ett som det just gjorts "patron ur" på. Det ena var en hotfull maskin och det andra bara en ofarlig hög med metalldelar.
Att vi, under vår första kontakt med vapen, allra först fick lära oss att "göra patron ur" var naturligtvis i första hand en säkerhetsfråga. Men det hände något mer med oss också. En kort men tydlig order gavs och hotet försvann. Spänning förvandlades till avslappning. Lugnet återställdes. Och det kändes tryggt igen.
Action point
Livet är ett långt lärande brukar det heta. Du förbereds och förbereder Dig på att befästa Din plats i världen. Det är oundvikligt att Du ibland måste ta strid för det Du tror på och för det Du vill få uträttat. Du stöter på svårigheter och hot. Spänningar skapas. Det kan ibland vara svårt att hitta lugnet igen.
Att lära sig att göra "patron ur" på sig själv är kanske det, som vi borde lära oss allra först i livets skola. Både av säkerhetsskäl och för att kunna återställa lugnet inombords...
Varma hälsningar,
Björn Solum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar